Alla på plats – ordningen är tillbaka med utskick
Det känns som en onsdag idag. Datumförvirringen gör sig inte påmind idag vilket är väldigt skönt. Till skillnad från alla andra dagar må jag säga. Arbetsdagen mitt i veckan.
Dagen präglas av Utskick med stor U. Två föreningar ska ha utskick till sina medlemmar. Det sitter hyfsat i ryggraden så det är inga problem. In i medlemsregistret för att hämta funktionen för adressetiketer, bråka med skrivaren för att få utskriften rätt och sedan sortera upp sig så att man kan skapa ett löpande band med etiketter, kuvert och vad nu som ska i kuverten.
Projektledaren är med på ett hörn då hans distrikt ska skicka ut bland annat. Föreningskollegan hade fått en lista skickat till sig från SRF där de hade listat potentiella medlemmar för Skåne. Jag började med att jämföra namnen från registret och namnen på listan, när jag läser igenom upptäcker jag att det finns väldigt många dubbletter – härligt! Dubbelarbete för mig. Bara till att sätta tänderna i´.
Det är ganska skönt arbete ändå, det går relativt bra att stänga av hjärnan eller tänka på annat. Tillfälle att reflektera över både jobbrelaterade och privata tankar.
Kaffekokningen var en sak för sig idag. Mina kollegor började gasta vid halv tre att de kunde koka kaffe. ”Det kan inte jag!” kontrade jag med. Då fick jag höra att jag var lat.. Haha! Företagskollegan erbjöd sig i alla fall. När jag kom ut i köket efter en kvart-tjugo minuter stod Projektledaren och Företagskollegan där med bekymrade ögonbryn. Det var tydligen för lite kaffe i kannan än vad Företagskollegan hade hällt i vid start. Frågan var ju, vart hade vattnet tagit vägen?! Ett verkligt mysterium. Ingen rimlig förklaring tycktes lösa problemet. Projektledaren tog tag i saken och hällde i mer vatten i vattenbehållaren och maskinen bryggde klart kaffe. Slutprodukten blev kaffe trots allt!
Skrattfika kan man säga att det var idag. Herregud! Jag älskar mina kollegor för det. Jag kommer aldrig bli mer än 21 i huvudet, det är jag säker på. Vad vi skrattade åt stannar ”tyvärr” vid Fikabordet. Så tråkig är Arbetsbiträdet!
Det blev ett dödsryck idag med sista minuterna. Kämpade med registret. Ville sära på folket som vill ha utskick på svart, mail eller punkt. Det var inte lika lätt då vi precis har bytt system. Det gäller att ha tungan rätt i mun.
Tungan får avsluta dagen! Imorgon är det på’att igen!
Studs-studs och Göran med G
Tjugo över tolv ringde Bossen och störde. Mitt i lunchen… Jag var lite fräck och sa att han fick ringa om en stund igen. Lunchrasten ska vara lite helig tycker jag. Så klart, är det något som står på så står jag till förfogande. Men vårt löjliga miffo-snack, det kan vi ta på arbetstid. HAHA! (Jag får till det ibland!)
Föreningskollegan och jag skrotar runt här på Kontoret. Det är en vanlig tisdag så att säga. Företagskollegan är i Stockholm på bus och paneldebatt och Projektledaren jobbar inte idag. Föreningskollegan kör näsan i arkivering och jag kör näsan i mina eviga studsande e-poster. Dock jag ser jag ett ljus i tunneln, det är inte så många kvar nu. Tur är väl det…
Det kommer att bli ensamt utan mina små e-poster. Jag har skapat mig ett litet projekt som jag ska hålla på med då, tänkte jag. Skapa foldrar över Företagets tjänster på hemsidan. Snyggt att slänga upp när man träffar folk eller kunna snigelposta till föreningar eller dylikt. Så får det bli med den saken.
Attesteringen på onsdag blir inte av, fick jag veta av Bossen igår innan jag gick hem. Han ska till Stockholm och roa sig med SRFs Kongressradio. Ja, ja. Vad vore en attestering på Redovisningsfirman? Alldeles tråkig och… Tråkig och alldeles underbar…!
Fick ett snabbt samtal av Bossen med en snabb fråga. ”Göran Hägglund, stavar han med G eller J?” Så vitt jag vet så stavar man Göran med G och inte J, men det hade Bossen sett så han tvekade lite. Jag kunde inte placera en situation där man undrar över något sådant, men det är ju Bossen vi pratar om… Lite senare läste jag på hans blogg om KD-Göran, då förstod jag sammanhanget. Jag uppskattar att han ringer mig och frågar om sådant för då känner jag mig viktig och allmänbildad. Dock hade en annan googlat det ”bara”… Haha!
Föreningskollegan har städat sitt skrivbord idag, efter kommentarer från Projektledaren, och hittade en liten makapär vi förundrades över för ett par veckor sedan. Hålslagsapparaten på hennes skrivbord saknade markören för till exempel A4. Apparaten blir ganska oduglig då om man inte har tungan rätt i mun. Hon ställde ut den ”trasiga” apparaten i Postbänken och snodde åt sig den fungerade. Så får vi sno av varandra i fortsättningen då, tänkte jag stilla. Hålslagskrig, det vore något.
Hur som helst, makapären hon hittade ur röran idag visade sig vara just den saknade markören! Vi fick oss ett gott skratt, kan man säga!
Jag känner mig så hedrad. Så här mycket har Bossen inte ringt mig som idag! Tredje gången ville han ha lite hjälp med att boka ett hotellrum via Hotellets hemsida. Men där gick inte att skriva in en kod för avtalsrabatt – så han fick ringa själv i alla fall.
Han kommer garanterat ringa mig igen idag. Men det är ju Bossen vi snackar om.
Fikan med Föreningskollegan blev så mysig så. Djupa samtalsämnen om det som händer i våra liv. Jag finner mycket stöd i henne, må jag säga.
Bossen ringde mig inte mer. Får se hur morgondagen blir istället. Då har han ett begränsat antal timmar på sig, om han inte vill tjöta på tåget vill säga… Det är han välkommen med.
Fast då ringde Systra mi mig i ett privat ärende och störde så sött. Efter ett par minuter fick jag avsluta med frasen ”Nej, nu får jag ta ett sista dödsryck här.”
Dödsrycket från avsluta den här arbetsdagen!
(Det här inlägget har författats löpande under dagen. Jag testar olika metoder för att få fram mina inlägg både effektivt och smärtfritt.)
Tillbaka efter semestern - och den övriga frånvaron!
Först och främst. Förlåt! Det är inte okej att inte blogga på FLERA veckor. Typ en månad… Men, till mitt försvar har jag arbetsmoralen. Återigen, det har inte känts juste att ta 20 minuter till att författa en blogg när jag har massvis med andra sysslor att göra. Typ de eviga studsande e-posterna som aldrig tar slut…
Men här är jag! (igen) Redo för nya bloggtag och uppfriskad efter en veckas semester. Frågan är om ni läsare är redo?
Under blogguppehållet har jag fått reda på en väldigt trevlig nyhet. Jag har fått en kollega till! Unga Synskadade har startat igång projektet US Skåne och därmed anställt två projektledare. En av de är redan min underbara Föreningskollega (grattis till jobbökningen till henne). Vad min nya kollega ska få för pseudonym här på Bloggen är jag inte helt säker på… Det får jag noga tänka ut, men Projektledaren får duga så länge. Han är bra på att skrämmas i alla fall. Gott kaffe gör han med. Får oss att skratta allra mest! Fikastuderna på eftermiddagarna när alla är samlade är en fröjd kan jag meddela. Det är under den kvarten jag växer som människa och kollega! Hur som helst, välkommen till Kontoret, Projektledaren!
Projektet har då medfört att jag har fått den stora äran att få vara arbetsbiträde åt Projektledaren – vilket i sin tur medfört ökad tjänstgöringsgrad! Ligger nu på 50 procent. Jag säger som rapparen Petter, det går bra nu!
Jag har varit en duktig anställd och skickat in min lönerapport för augusti månad redan i tidiga september. Glömde dock timmarna för mitt ”extraknäck” som biträde för en anställd på Iris Hadar. Alltid är det något... En dag kanske jag också får allt rätt i rapporteringen.
Vid fikat fick vi oss ett gott skratt som vanligt. Föreningskollegan kom med frågan om man behövde rapportera löneökning till Facket och vi svarade ”Jaa – varenda liten krona!”. Samtalet gled vidare i Industrifackförbundets otroliga löneökning på 6 procent, att alla var värda så mycket och att vi var nöjda med våra egna löner, varpå jag kläckte ur mig ”Ja visst, summan är det inget fel på. Den kommer för sällan bara.” Ett – noll till Arbetsbiträdet! Det du, Bossen!
Innan vi gick tillbaka till respektive skrivbord konstaterade vi att vi kommer gå om varandra de närmaste dagarna. Jag ska bland annat iväg med Bossen till Redovisningsfirman för attestering av bokförning och mina kollegor ska iväg på diverse åtaganden. Torsdag och fredag verkar lugnare. Då blir det Fikor igen.
Föreningskollegan kom i slutet och bad om lite assistans för att fylla i ett par postgiroblanketter. Fylla i, leta upp adresser i registret och sedan frankera kuvert. Lätt som en plätt!
Första arbetsdagen efter semestern tog jag faktiskt 20 minuter till att författa ovan text. Så det så.
Det får avsluta den här arbetsdagen! One done, four to go!
Åter i kontorsstolen, officiellt.
Det blev ingen semester den veckan alls som du förstår. Men jag har där emot flyttat fram den till två dagen-efter-en-aktivitet-arbetsdagar och en Glasgow-vistelse senare i höst. Win-win för alla parter!
Den här veckan började inte så brutalt. Jag började med att strimla färdigt högen med papper från Uppgiften under "semesterveckan". Vår pappersstrimlare klarar bara HÖGST fem papper åt gången. Helst två åt gången om Strimlaren själv får bestämma. Och nåde dig om du tar sex stycken papper! Då fastnar det överallt och det luktar en aning bränt. Ur med kontakten och fram med de minsta verktyg du kan hitta för att lirka ut papperstrasslet. Men tänk dig - varmt papper som har fastnat väldigt hårt; drar man det minsta i det så går det sönder ännu mer. Evighetspilleri med andra ord, också kallat "kunna tänka på annat en stund"-arbete.
Efter kaffepausen råkade jag skrämma min Företagskollega. Hon satt på sitt rum med lurar över öronen och lyssnade på sin Daisyspelare -antagligen en bra bok, och såg mig inte komma in. När jag i frågande tonläge sa hennes namn ryckte hon till och näst in till lyfte från stolen, tittade skrämt på mig och pillade av sig lurarna med en frågande men skrämd blick.
Så det kan gå...
Bossen har skapat en annonstext för sin kära segelbåt som han ska sälja. Jag har därför bråkat med maringuiden.se's annonssida för att få upp en annons.
Problem ett; annonstexten får bara vara 512 tecken. Bossens text var fyra gånger så stor. Telefonsamtal om vad han vill ha med. Mitt i, när jag surfar runt på andra liknande annonser för att få ett hum ser jag att ALLA har ett worddokument bifogat på annonssidan. Klickar vidare på worddokumenten och ser att de har bifogat hela sina annonser där i. *lättnadens suck* från oss båda.
Efter att ha förminskat alla åtta bilder till websida-anpassad storlek kunde jag lägga upp de med.
Vi har konstaterat att det spökar på kontoret. Eller iallafall lever kopiatorn sitt egna liv. Båda mina Kollegor väntade på utskrifter men inget kom. Föreningskollegan bad mig kolla på displayen vad som kunde vara fel. Enligt kopiatorn skulle "man" lägga i papper i handmatningsfacket. Vill man skriva ut ettiketter får man göra det via det facket. Men ingen av de skulle det och själva facket, eller bryggan för det, var inte utfälld. Jag tryckte runt på diverse knappar men inget förändrades. Till slut hittade jag att man kunde välje papperskälla/fack manuellt och så tryckte på start. Halleluleja! Det kom utskrifter!
Tekniksamhället spelar oss ett spratt.
Jag påbörjade en ny annons på en annan båtsajt, men stötte på problem där med. "Den filen är för stor", "det kan du inte skriva där", "för många skiljetecken"... Jag bara väntade på en ruta med texten "Är du idiot, eller?" skulle dyka upp. Arbetspasset är över, så den dumförklaringen lämnar jag åt morgondagen.
Ska först med underlag till Redovisningsfirman, sen kommer jag och lever rövare för mina Kollegor.
Det får avsluta den här officiella dagen!
Panodil och dumdristighet
Två veckor har gått sedan jag sist besökte Redovisningsfirman med underlag. Packade ner allt i plastmappar och tog med det hem igår för att åka direkt dit idag. Spara tid! Besöket som vanligtvis brukar ta inte mer än tjugo minuter drog ut i en timma idag. En av medarbetarena lade sig i och rörde ihop allt. Dessutom, trots att jag sa till henne och hennes kollega att jag var vrålförkyld så håll avstånd var hon uppe i anskitet på mig. Hon får ju skylla sig själv. Men man känner sig inte särskilt fräsch och när man uttryckligen ber folk att hålla sig på avstånd... Vissa människor slutar aldrig att förvåna mig.
Vägen tillbaka till Företaget var hemsk. Jag var kaxig imorse, men då när det var en timma kvar till nästa pandodil var jag inte tyken. Klarade knappt att föra den ena foten framför den andra. Det var så jobbigt!
Men jag tog mig till Kontoret. Väl där drack jag massvis av vatten och gick in i ett zombietillstånd en stund. Lyckades leta rätt på en utombordare åt Bossen i detta tillstånd.
När panodilen kickade igång jobbade jag med mina kära eposter som studsar.
Det har varit en långsam dag. Bossen kom inte in för att hjälpa mig med punktskriftskaoset då han också är sjuk.
Vad bringar morgondagen imorgon? Först jobba på mitt andra Arbetsbiträdejobb och sedan till Företaget.
Ikväll trycker jag i mig mer panodil, vilar och dricker te. Imorgon ska jag till jobbet!
Drivkraften, alternativt (återigen) dumdristigheten, får avsluta dagen.
128. 155. 155? Åhh neeej!
Vid passets start läste jag lite innehåll i ett par pärmar och konstaterade att de kunde hamna i Arkiveringshögen. Jag har tidigare gjort plats inne i Kopieringsrummet på ett par hyllor från rent och skärt skräp, så där hamnade resten av pärmarna som inte Föreningskollegan tog in till sitt kontor. Efter den lilla kraftstöten finns det nu en hylla för Medlemmarna där papper, pennor och lite annat smått och oväsentligt ligger. Snyggade till resten av hyllplanen också.
Gjorde klart arbetet med sammanställningen av handlingarna inför Föreningens Kongress. Förde över Worddokumentet i Winbraille, översatte och redigerade TVÅHUNDRAFEMTIO sidor. Jag trodde jag skulle storkna, så mycket var det. Råkade dessutom komma åt ett kortkomande där jag raderade hela texten - ungefär halvvägs. Lyckat! Var bara till att börja om.
Själva utskriften gick galant för att vara så kopiösa mängder. Ibland krånglar maskinen genom att ta tag i två papper och tugga de. Punktskriften blir dåliga av det... (säger ju sig självt, varför skrivet jag ut det?!)
Jag började sortera och räkna papprena. Har för mig att jag blev avbruten mitt i - om det ringde eller om jag själv kom på något vet jag inte. Men när jag återgår till sorterandet... "128. *lägger ner i högen* 155. *lägger ner i högen* Vänta! 155? *bläddrar frenetiskt* Åhh, neeeej!" Resten av papprena är i oordning och ligger huller om buller. Vilken ände ska jag börjar man i? I min förtvivilan lyckas jag röra till det ännu mer. Jag inser att jag är förlorad och får ta hjälp av min punktläsande Boss i veckan. Eller göra det imorgon. Ja, det får bli ett nytt försök imorgon när jag ser mer nyktert på det.
Mellan varven av att fylla på papper i Bralle rensade jag i tidningsstället. Hittade magasin från februari 2009. Helt otroligt. Det magasinet måste ha trillat mellan när någon annan har sorterat. Hur som helst, nu är det uppdaterat och snyggt.
Mitt i städmanin hittade jag en "gammal" punktdisplay man kopplar in i datorn i högen på min fönsterbräda. Häftigt! Den ska Tekniksupportföretaget få koppla in igen och installera nödvändiga program. Mest för medlemmarna, men lite för mig så att jag kan leka runt på punktskriften. Yay!
Punktskriftsdisplayfyndet får avsluta dagen!
Imorgon blir det ett besök på Redovisningsfirman för att lämna underlag!
Äntligen! Eller hur?
Den här veckan och nästa vecka, alltså 28 och 29 för er liksom jag lever i veckor, har min Företagskollega semster. Förra veckan fick vi planera, just det Bossen - planera!, hur jag skulle jobba under tiden hon var borta. Det är lite hon som ger mig mest uppgifter. Så klart, jag har mina vanligt som är fortlöpande. Men allt det där extra. Brevutskick, studsande eposter, leta fram adresser till potentiella kunder och så vidare.
Vi fick planerat ihop en hel del uppgifter som kunde spridas ut. Bland annat ska jag skapa foldrar för företagets tjänster som man senare kan skicka ut till kunder som inte har epost eller på annat vis behöver i pappersform. Jag ska även delta i lite raffsande i Föreningens arkivering, se över förrådet inomhus och förhoppningsvis få lite ordning där och bära ut saker till det utomhus. Bland annat. Orkar inte skriva ner allt nu. Det kommer att bloggas om så småningom.
Idag har dagen bestått av problemlösning med stort p. Fick i förra veckan en beställning förra veckan av ScoutAdam (ni vet inte vem det är ändå, så jag kan "skriva ut" namnet) som behövde 150 sidor punktutskrivt på plastbehandlat papper. Okej... First things first. Var får jag tag i plastbehandlat punktpapper? Bossen instuerade mig att ringa till Syskonförenignen till Föreningen. De hade och jag var välkommen att hämta. Stämde träff med en personal i fredags för att deras kansli stängde för semester den här veckan. Personalen ringde på förmiddagen på fredagen och bad mig komma efter två för att det passade bättre för denne. sagt och gjort, jag plinger på kvart över två. (Japp det var ett rimm och det var meningen!) Ingen svarar, ingen kommer och öppnar dörren. Jag ringer till Personalens telefon men möts av en teknisk röst som säger att personen i fråga har gått på semster. Inte okej! Avtalad tid, som ändras samma förmiddag, struntar man bara inte i. Jag ringde Bossen och vi kom fram till att det fick lösas på måndag.
Idag instuerade Bossen mig att ringa till Datorhjälpmedelsföretaget och höra efter om de möjligtvis hade några plastbehandlade papper. Jakten börjar då efter rätt person, som vid vart enda försök jag gjorde var antingen på toa eller upptagen. Gaah! Frusterad. Till slut fick jag tag på honom. Tyvärr hade de inget sånt papper. Men han tipsade mig om Hjälpmedelsföretaget, som är återförsäljare till Systerföreningen.
Jakten på rätt person började även där på rätt person. När jag slussats runt och till slut rätt fick jag prata med en trevlig prick på Säljavdelning. "Jo, visst har vi det! Vänta, så ska jag leta fram det åt dig." Äntligen kom jag rätt. Papprena skickas till Företaget i veckan!
Idag sparkade vi igång våra Fruktfikor på Kontoret/Kansliet. Jag smaskade för fullt på ett gott päron till kaffet. Mycket godare än Danskexen :) Eller ja, Danskex är goda de med - men frukt är bäst!
Frukten får avsluta dagen!
Dag ett av åtta är avverkad innan semstern.
Dagens tekniksamhälle
Förra veckan påbörjade jag en uppgift som bestod av att leta upp adresser till gymnasieskolor och grundskolor med årskurs 7-9 inom Kommunen. Jag hittade en serviceguide på nätet där ALLA fanns med och all information jag behövde var bara till att "copy paste-a". Underbart! Då är det flyt.
De stod i bokstavsordning och sidan innehöll 20 stycken skolor. Jag tryckte frenetiskt på "nästa"-knappen för att räkna hur många det var. "20, plus 20 är 40, plus 20 är 60, plus 20 är.. Företagskollegan! Det är typ två miljoner skolor ju!".
Vi kom fram till att vi skulle maila till resterade jag inte hade skrivit upp. Trots att det var i bokstavsordning lyckades jag få med minst en skola i varje stadsdel. Det är också flyt!
Samma veva med gymnasieskolorna. Fast de var bara en miljon många. Vi mailar till de också.
Posthantering, svara på tråkig men livsviktig (?) mail, tjöta med mina Kollegor, eftermiddagsfika, svara i telefon, bråka med diverse skrivare, strimla dokument med mera. Alltså inget jag beskriver i detalj. Det självklara och "mellan raderna"-arbetet.
Bossen ringde och frågade mig om jag hade lust att dra till båten för att fotografera eventuell skada och utseende efter motorstölden för x antal veckor sedan. Klart jag har! Utomhus, på en båt, vid havet! Det tackar man inte nej till. Inte Arbetsbiträdet iallafall. "Och så kan du väl kliva i grannes båt för att få så bra bild som möjligt?" Jag skulle inte tro det, jag som inte ens äger båten ska absolut inte kliva i någon annas båt. Om jag så får hänga halvvägs ut från aktern så. Bossen avslutar samtalet med en omtanke. "Tappa nu inte telefonen i vattnet." Där brister jag ut i skratt och svarar honom "och jag ska hålla mig torr jag med!". Dagens tekniksamhälle. Bryr sig mer om prylarna än om människan.
Cirka en timma kvar på passet packade jag ihop mig och drog till hamnen. Underbart väder och nästan ingen i hamnen. Förutom två gubbar som står och hänger precis vid bryggan båten ligger förtöjd. När jag kommer fram till bryggan ser jag att strömmen i vattnet är stark och har dragit bort båten så långt tamparna räcker från bryggan. "Herre gud. Hur ska jag ta mig över?" Jag börjar med att slänga över tröjan och väskan. När de har landet på båten inser jag hur dumt det var. "Om jag inte kommer på båten, hur ska jag då få tillbaka tröjan och väskan?" Jag morskade upp mig när jag insåg att gubbarna stod och tittade på mig frågande. Jag halvprovade ett par sätt att ta mig ombord. Jag satte ena foten på avstampet och tillslut fick jag tag i handtagen och svingade mig över. Jag var ombord! Jag fick tagit bilderna jag skulle och jag kände efter noga om båten hade repats på något sätt. Det var lungt och jag kunde baxa mig framåt för att kliva av båten. Det var mycket enklare än att komma på. När jag gick av bryggan upptäckte jag att det fanns inga närliggande båtar som jag hade kunnat kliva på, de var ute på sjön. Det var lika bra det.
Det får avsluta dagen!
Vecka 25 i sin helhet
Jag har egentligen bara jobbat två dagar den här veckan. Måndagen spenderades hemma på grund av lite sjukdom. Detaljer lämnar vi åt sidan. Tisdagen och onsdagen var helt vanliga dagar. Inget särskilt. Eller jo! Jag var och lämnade räkningar och underlag till Redovisningsfirman de två första timmarna på onsdagen.
Torsdagen skulle jag ha jobbat. Men Sahlgrenska sjukhuset satte snabbt stopp för det. Hade lite tider för diverse undersökningar för min hörsel på förmiddagen och tanken var att jag skulle jobba som vanligt och på mina vanliga tider. Det började med att de hade slarvat bort min besökstid så jag fick boka om från 9:30 till kl 13. Då jag hade tänkt börja jobba. Hörseltestet som jag skulle göra kl 13 tog en timma istället för tjugo minuter. Jag råkade ut för en närvös, osäker och nyexaminerad Marlin. Jaja... Jag blev ombedd att gå ner till hörselmottagningen igen för att få ett utlåtande på det audiogram jag hade gjort.
En och en halv timma fick jag vänta. Orsak: Sköterskorna pratade inte med varandra. De skyllde på varandra och skyllde på att de faktiskt inte hade jobbat i förmiddags och så vidare. Det ger jag blanka järnspikar i, lös det bara. Men nej. Där satt jag som ett fån.
När jag kom ut från sjukhuset var jag så arg, besviken och inte särskilt mer informerad än jag kom. Jag har anat att jag har en liten nedsättning, och det var precis det de konstaterade. Inte varför eller vad det kunde bero på. Nej, jag ska snällt få komma dit IGEN och göra om skiten om två månader. Great.
Nu ser jag framåt istället. Den här helgen är Midsommar och jag ska umgås med härliga människor hela helgen lång!
Hörs nästa vecka!
Glad midsommar på er!
Ordningen på de tre senaste inläggen
Rätt ordningsföljd:
Tisdag: Återblick i form av ljud
Onsdag: Arbetsro och arbetsflit
Torsdag: Torp. Vad säger du? Det heter TORP!
Ha en trevlig helg mina kära läsare!
Arbetsro och arbetsflit
Föreningen söker en ny medarbetare och en annons ska läggas upp på Arbets... (Jag vill så gärna skriva Arbetsförnedringen, men det vore så inkorrekt så jag gör inte det.) ...förmedlingens Platsbank. Hemsidan är rörig, så Föreningskollegan bad mig leta efter stället där man lägger upp annonsen.
Varför i hela friden får myndigheter lov att ha såpass röriga och jobbiga hemsidor? Straffbart borde det vara!
Efter en liten stund av frenetiskt hackande och musklickande hittade jag sidan. "Inloggningsuppgifter? Nää, det har vi ju inte. Jahopp. Då får vi copy-paste'a i ett formulär." Formuläret skickas till närmaste kontor som ska godkänna och lägga upp i Platsbanken.
Fick en uppgift från Företagskollegan både via msn och via mailen. Jag skulle skapa ett "Trevlig sommar!"-meddelande och skicka det till de kunder som Företaget har föreläst för under våren.
Föreningskollegan hade inget särskilt till mig. Jag tog därför en omgång med studsande eposter. Research! Det är en utmaning att urskilja och ta in fakta, och rätt fakta. Men det är tidskrävande. Kundregistret är omfattande. Scroll-knappen på musen fick sig en omgång! (Snuskhummer där som fnissar... ;))
"Vad tyst det har varit på kontoret idag.." utbrast Föreningskollegan vid kafferasten. Jo.. Vi har både uppgifter att göra och sitter i var sin del av lokalen. Finns det ingen anledning att resa på arslet och besöka varandra; nää, då blir det tyst. Inget gapande genom korridoren heller idag.. Märkligt.
Avsaknaden av gap får avsluta den här dagen!
Återblick i form av ljud
I måndagskväll satte jag griller i huvudet på Bossen. Vi pratade en stund över msn och avslutningsvis sa jag till honom att han behövde infinna sig på kontoret precis innan 15 dagen därpå. Han blev så himla nyfiken! Men jag avslöjade ingenting. Han fick snällt acceptera fakta.*mohahaha*
Tisdagen har bestått av diverse smågöra. Vid arbetspassets början har jag rusat runt på internet efter segelbåtar och utombordare åt Bossen. Jag blir själv sugen på både båtköp och segling när jag tittar på båtar, priser och alla fina bilder. Vem vet? Arbetsbiträdet kanske en dag skaffar sig en liten jigg till att börja med. Eller en glidare, en Avanti... Lyckost på Företagskollegan som har en Avanti! Lite framtidsvisioner är alltid bra.
I lokalens balkondörrsfönster har det suttit en skylt på Förenings logga på "i alla tider". Det märks också för den är sliten efter allt rullande upp och ner med persiennerna. Dessutom saknas det en skylt med Företags logga på. Så jag kirrade med Företagskollegan och skapade nya skyltar. Satte upp ett par vid "mitt" fönster också, fast i en mindre modell. Fönstret vetter ut om entrén om området där folk rör sig. Nu vet folk bättre vilka som rör sig i lokalerna. Gratis marknadsföring!
En utvärdering droppade in från Föreninges seglarläger. Kommentarerna förde jag snabbt och enkelt in i sammanställningen. Det är ett par som saknas fortfarande, så snitt och antal svar kan jag inte räkna ut ännu. Men layout och alla kommentarer än så länge är införda. En bit på vägen iallafall.
Det ringde på dörren vid ettsnåret. Nu kom personen som Bossen skulle komma hit precis innan 15 för. Min syster! Hon hade fixat en smaskig fika då Bossen är så himla sötsugen. "Företagskollegan, har vi inget gott till teet..?" säger han jämt vi ska fika.
Syrran hade köpte ett paket vaniljdrömmar som hon senare gav honom. "Här, Arbetsbiträdet kan mata dig med de här när du gnäller." Sådant Arbetsbiträde, sådan syster. Stackars Bossen.
Jag tog tag i mig själv och det inspelade materialet från Seglarlägret också. Det hade gått alldelse för lång tid tyckte mitt samvete, och jag håller med. Fram med USB-kabeln, instruktionsboken och tålamodet. Till min förvåning gick det relativt smärtfritt och inte alls hela eftermiddagen. Vipps så låg filerna i en mapp. Arbetet med att lyssna igenom och döpa filerna kunde då börja. Vilka återblickar! Jag vill tillbaka till Krokholmen, tillbaka till vädret och den fantastiska seglingen.
Bossen ringde och störde ganska så precis klockan två. "Vad är det som händer precis innan 15..?" frågade han otåligt. "Du får se. Kom bara." "Men jag blev precis klar med mina uppgifter här och jag behöver äta. Kan jag komma halv fyra istället? Annars får jag skippa maten." Åh, vad jag njöt! Han osade nyfikenhet genom luren. "Det är ingen fara, kom du till halv fyra." Han pustade ut och vi lade på.
Jag tror inte jag hann sätta tillbaka handenheten i dockan innan det ringde i telefonen igen. Det var Bossen. "Ska det vara någon klädkod?!" Då kunde jag inte hålla mig för skratt och brast ut i ett gapflabb. "Helst kläder" lyckades jag pipa fram. Då brast han han med! "Jaha? Då kommer jag naken då! Jag gör det!"
Jargongen här på kontoret är knappast barntillåten. Tur att vi känner varandra så väl. "Låt mig peta ut ögonen förstå då", svarade jag honom.
Han kom tjugo i fyra. Akademisk kvart är väl inte uttalad? Har jag missat något...? Hur som helst. Vi fick en trevlig fika och gott var det!
Som vanligt kom Bossen med kvitton. Den här gången tråkiga taxikvitton. Buu!
När fikan var så gott som över ville jag snacka semester. Nu hade jag försökt vid ett flertal gånger innan och nu ville jag veta. Röstläge och ton hjälper! Vi bollade datum, veckor och diverse aktiviteter vi alla skulle på. Till slut kom vi fram till en fantastisk lösning. Resultat: Veckan 30, 34 och 35! Min allra första semester är spikad! Det pirrar i kroppen. "Vad ska jag hitta på? *hihi*"
Pirret får avsluta dagen!
Torp. Vad säger du? Det heter TORP!
Började dagen med ett mejl. Bakgrunden är en mystisk avi från Banken som vi inte begriper oss på. Faxade den till Redovisningsfirman och ringde till kontakten där i tisdags för hjälp. Men vi lyckades inte få våra kloka ihop över det. Dels var faxen fördröjd och det gick inte att förklara vad som stod på. Vi fick lägga allt på is tills morgondagen. När vi talas vid under onsdagen har faxet inte kommit alls, så jag faxar igen och släpper det för stunden. Idag fick jag påminna om ett svar via mejl. Efter ett par timmar får jag tillbaka att faxet har anlämt och att hon ska bokföra det för oss. "Bra och tack för det men frågan var vad avin gällde..." Så jag fick mejla igen och be om ett svar.
Vi är röriga allihopa verkar det som om.
En simhall ringde och frågade om Föreningen var intresserade av ett Showdown-bord som de skulle skänka bort. Tack så mycket!
Av en händelse surfade jag in på Föreningens hemsida och upptäkte att avsnittet om Kansli och personal inte stämde riktigt. Arbetsbiträdet hette inte vad den ska heta. Fick påminna Föreningskollegan att ändra namnet och få till rätt form av pronomen. Uppdatering är en omfattande sak.
Har idag fortsatt med arbetet med att uppdatera epostlistorna för våra kunder. Inget märkvärdigt eller nämnvärt där. It is what it is..
Föreningens Göteborgsförening ska till Liseberg nästa vecka. Föreningskollegan planerar färden dit med spårvagn. Hon frågar mig vilken spårvagn som är bäst. Vi resonerar att Femman stannar närmaste och hållplatsen heter just Liseberg. Men vad heter destinationen? De behöver ju inte åka åt fel håll.. Totalt hjärnsläpp! Vi båda vet mycket väl vad destinationen är, men ikke att vi kommer på det. Hon går tillbaka till sitt kontor. Jag kan inte släppa det så jag tar upp Google och skriver in spårvagn 5 i sökfältet. TORP så klart! Gaaah vad irriterad man blir på hjärnsläpp. "Torp." ropar jag till Föreningskollegan. "Vad säger du?" får jag tillbaka. "Det heter TORP!" För säkerhets skull skickar jag det till henne på msn med.
Hjärnsläppet får avsluta dagen och den här arbetsveckan!
Nu tar Arbetsbiträdet helg!
Motion om förändning på kontoret/kansliet, bifalles i enlighet med motionären!
Föreningskollegan och jag har jobbat igenom högen om räkningar och fakturor. Dessa ska kontrolleras, konteras och attesteras. Det första ordet har folk koll på (hoppas jag) men de två sistnämnda är lite knepiga.
Att kontera, när man antecknar det konto som öronmärkta pengar finns på för just fakturan/räkningen. Personalkostnader, telefon, löner och så vidare har en speciell kod som underlättar när man bokför.
Att attestera, signera räkningen/fakturan för att visa att den är riktig.
När man väl förstår begreppen är det buuuuuuuusenkelt!
Arbetet med Föreningens årsmötesprotokoll fortsatte även idag. Input från justeraren hade anlänt och nu kunde arbetet med layoutande börja på riktigt.
Under te/kaffe-pausen noterade jag att vattenkokaren står i vägen för skåpsluckan i köket. Jag talade om för mina kollegor att jag tänkte flytta på den till ett bättre ställe så man slapp momentet med att baxa ur glas, tallrikar och bestik ur skåpet. Jag minns inte exakt hur jag lade fram det, men det var i termer kring ett möte... Motionen om att flytta vattenkokaren bifalldes enhälligt. "Ska vi ta en votering på det, kanske?" Haha! (Sluten omröstning)
Ett annat "problem" dök upp under tepausen. En stund innan teet fick jag en ping av Företagskollegan på msn om te och snabbt och enkelt kunde jag svara ja. Vi skriker inte alltid genom korridorerna... Företagskollegan sa till Föreningskollegan att hon blev lite ställd. "Du var ju inte inne på msn... Så hur skulle jag meddela dig om kaffe/te?". Dagens i-landsproblem, säger jag bara! Föreningskollegan får börja logga in på msn på dagarna nu, så vi slipper resa på våra arslen.
Jag har den bästa arbetsplatsen och de underbaraste kollegorna. Ovan text bevisar det.
Har satt griller i huvudet på Bossen. Han ska vara på kontoret/kansliet precis innan tre imorgon. Mer vet han inte.
Det får avsluta dagen!
Frugan ärade oss med ett besök, och störde friden...
Har hjälpt Bossen fylla i en skadeanmälan till sitt Båtförsäkringsbolag idag. Via telefon, mycket effektivit! Kopiera färgkopior (som syns bättre än svartkopiorna), lägga i kuvert samt adressera och frankera det. Snabbt avklarat!
Jag har även snabbt justerat ett årsmötesprotokoll för Föreningen. Mötessekreteraren gjorde ett bra jobb.
Redovisningfirman hade lite problem med en utbetalning av ett ledsagararvode. Tur var att kontoinnehavaren som skulle ha ledsagararvodet råkade vara min syster. So no problemas
Har te-at med Företagskollegan en stund. Det hinns alltid med.
Sista timman kom Bossen och förde liv. "Vad tysta ni är.." sa han när han kom in genom dörren. Men.. Jo? Vi har jobb på var sitt håll och sitter i var sitt rum. Och för sakens skulle råkade vi vara tyst just då när han klev in. Han vet ju inte vad som händer när han inte är på kontoret. Hur vi skriker "KAFFE?" till varandra genom kontorsdörrarna och allmänt tjötar och diskuterar. Han får helt enkelt missa de guldklimparna tills han börjar komma till kontoret oftare.
Just ja, jag refererade honom som Frugan. Inget konstigt med det. Alls.
För att slå knorr på första stycket kan jag meddela att jag glömde minneslappen på skrivbordet när jag gick idag.
Det får avsluta dagen och veckan!
So much to do...
Jag kan säga så här... Ni har inte missat särskilt mycket! Livet på kontoret har levt vidare. Ända, stora, skillnaden är att Föreningskollegan är på semester. Imorgon torsdag blir det ett längre inlägg, på Arbetsbiträdens heder!
Slut. På. Meddelande.
Tårta!
På vägen dit hoppade en Medlem på vagnen. Hon skulle möta upp Bossen och Föreningskollegan för ekonomiöverlämning. Bossen har vuxit ur Föreningen och ska släppa lite trådar.
Företagskollegan var givetvis ovetandes om detta, så när jag kom till Kontoret satte jag igång som vanligt.
Jag fick bland annat layouta en folder med information om Mötesteknik. Det var inte lätt att få programmet och skrivaren att sammarbeta. Det tog ett par utskrifter innan jag fick det som jag ville. Men bra och snyggt blev det. När foldern var klar lade jag ner den i ett kuvert och skickade det till en kund som föredrar brevutskick framför mail. Kunden representerar personer med elöverkänslighet.. Jag förstår att de föredrar snigelpost.
Efter matchen med foldern började jag russla med kaffekokning och dukning. Till sist bar jag fram den smaskiga tårtan. Det blev sång för Företagskollegan för fulla halsar. God fika i gott sällskap!
Resterande av eftermiddagen ägnades åt punktutskrifter och lägga i utskrifterna i kuvert. Små göromål mellan varven.
Jag lade upp en plan, eller en att göra-lista, för nästa vecka. Allt för att inte glömma bort saker.
Det blev ett kort inlägg idag... Jag har tyvärr andra saker jag måste pyssla med. Typ packa inför ett sex dagar långt seglarläger med Föreningen. Jag ska med som ledsagare. Själva lägret är egentligen fyra dagar, men jag ska vara med och segla upp Företagskollegans segelbåt upp och ner. Det tar två extra dagar. Inte mig emot, jag får tillbringa mer tid med fantastiska vänner.
Så imorgon blir det inget inlägg, för jag är på böljan blå!
Det får avsluta den här dagen och veckan. Nu tar jag Krister i hand och flyger iväg.
Papperskrångel igen!
Fick lite mer uppgifter för Bralle att tugga. Föreningens Seglarläger börjar på onsdag och de ska ha med en bunt papper från kansliet. Jag blev ålagd att skriva ut punktversionen av en utvärdering. Jämfört med den senaste utskriften var det här en saltflinga i Döda havet.
Med ett kvartals mellanrum vill Skrivarföretaget ha reda på förbrukningen på bläcket till skrivaren. De skickar en länk där man får upp ett forumlär som man ska fylla i en massa siffror i. Först fick jag bli ett med skrivaren genom touch screen'en och apa mig fram med miljoner klickningar. "Hepp, inte den fliken. Nähä? Bakåt, och trycka på nästa flik och underrubrik. Okej.. Okej. Ah! Där!" Till slut hittade jag bläcknivåerna. Busenkelt...
Föreningskollegan och jag har slagit våra kloka ihop och hjälpts åt med lägga upp en inbjudan till Utlandsresan på Föreningens hemsida. Det var lite krångel, men vi fick löst det. Som vanligt!
Jag har bestämt mig för att göra lathundar för alla funktioner, program och rutiner. Till en annan gång kanske vi inte kan slå ihop våra kloka eller inte har tid för det. Då kan det bara bra med en lathund och det sparar mycket tid och energi.
Inbjudan till Utlandsresan ska även skickas ut per post till Föreningens medlemmar. Föreningskollegan påbörjar utskrifterna "på svart" som vi kallar det. En vanlig utskrift i folkmun. Mitt i utskriften, till vår fruktansvärda fasa, blir det pappersstopp i skrivaren. "Åh nej!". Då börjar tryckfrenesin på skrivarens touch screen igen och vi båda drar i alla luckor som går att dra i. Den här gången lyckas vi lösa det utan att ringa till Skrivarföretaget. Det var en lätt nivå av papperskrångel. När den satte i gång igen fick Skrivaren ett varningens finger av mig i smyg.
Fick ett samtal från Bossen mot slutet som innebar mer samtal. Fick ringa Kollektivtrafikbolaget för att ta reda på en resa som en Medlem ska göra i veckan till Seglarlägret. Fick tala med en, rent ut sagt, surkärring. Vid början av samtalet kunde jag inte uppfatta vad hon sa så jag vid upprepade gånger uppmärksammade henne på att det hördes dåligt. Men hon fortsatte bara "Vad jag hjälpa dig med då?" i samma nonchalanta tonfall. Hon blev surare och surare när jag promt ville ha svar på en resväg. Finns inte hållplatsen så får hon faktiskt komma fram med alternativ. Faktiskt! Jag fick till slut en alternativ resväg. Jag är långt i från tillfreds.
Jag fick i sin tur ringa till Färjeföretaget som kör mellan fastlandet och den ö Förenignen ska ha lägret på. Samtal efter samtal bröts och även där möttes jag av en icke existerande kundservice. Folk måste vara service minded för att jobba med servicejobb!
Tyvärr får det avsluta dagen. Bättre lycka nästa dag!
"Det skiter jag i"
Föreningskollegan berättade med en gång i dörren att hon hade kontaktat Fraktbolaget. De försökte först med harrangen "Men vi kör ut från och med kl 8.." "Det skiter jag i, vi fick veta kl 9. Du får boka om." Heja Föreningskollegan! De kommer på måndag igen med våra plastfickor.
Som igår satte jag igång Bralle i bakgrunden. Jag höll tummarna i bakhuvudet hela dagen för att det inte skulle krångla. Han kämpade på bra. Näst sista utskriften kärvade sig lite. Han tog två papper och tuggade de samtidigt. Vad som händer är att punkterna inte blir lika bra och kan vara svårlästa. Men det är bara att skriva ut en ny sida.
Under tiden Föreningskollegan var på möte ringde hennes fasta telefon. Det var en förälder till en av Föreningens ledsagare som undrade när dotterns utbetalning skulle komma. Jag fick ringa till Redovisningsfirman som också betalar ut löner och höra efter. Efter en snabb koll kunde jag ge ett snabbt besked - som föräldern inte kunde köpa. Ibland är det lite jobbigt att vara mellanled. "Det var den informationen jag fick. Så sa de på Redovisningsfirman. Din utbetalning kommer senast måndag. Jag förstår. Jo. Jo. Den var den informationen jag fick, tyvärr. Är det något annat jag kan kolla för dig? Mm. Ja? Okej då. Jag förstår, tack då. Ha en fortsastt bra dag! Hej!" Och hela tiden låta urtrevlig trots att den man pratar på är skitirriterd på MIG som bara är mellanled. Jag har fått en insikt i hur det skulle kunna vara att jobba som kundtjänstmedarbetare.
Bossen ville ha hjälp med att konvertera ett par Wordfiler. Han kan inte öppna den senaste versionens filer som heter .docx så jag får spara om till .doc och skicka tillbaka till honom. Det går på en kick! Undrar om inte han kan göra samma i sin dator, det måste han kunna göra? Det får vi kolla på. Sätter upp det på min Att-göra-lista.
Föreningskollegan har skrivit ett pressmeddelande som skulle skickas till en massa mediepersoner. Hon ville använda Hemlig kopia-funktionen för att slippa skicka sjuttioelva mejl. Vi lyckades inte slå vår annars så kloka huvuden ihop. Sådant stör mig när det inte går som jag vill eller har tänkt!
Arbetsdagen avslutades nästan, för mig i alla fall, med en kafferast.
Det får avsluta dagen och den här arbetsveckan! Nu tar Arbetsbiträdet helg!
Haveri, punkttuggande och mystik
Jag plockade upp arbetet med punktutskifterna med en gång när jag kom till kontoret. Punktskrivaren har skött sig galant. Papprena kommer i rätt ordning, inget som krånglar. Tur det, för den vanliga skrivaren är en annan historia idag. Helt plötsligt, mitt uppe i en stor utskrift för Föreningskollegan blev det pappersstopp. Hur gör man då? Skrivaren på mitt gamla jobb var lite simplare (och den var jag faktiskt inte rädd för att slita i), men den här - nää. Instruktionerna gick inte riktigt fram heller hur man gjorde. Efter lite ryck i luckorna kom jag in i maskinen men långt ifrån ändå. Vi fick ringa till kundtjänst och lägga alla utskrifter åt sidan tills imorgon.
Saker jag har gjort under tiden Bralle (eller Louie, punktskrivaren har fått ett namn, efter grundaren till punktskriften Louis Braile) har tuggat papper:
Jag har gjort lite research på en förening som Företaget vill inleda ett utbyte med. Tänkte även på lite punkter Företaget kanske kunde erbjuda och vilka frågor vi kan ställa vid ett telefonsamtal eller en träff.
Bossen skickade en deltagarlista som jag skulle färdigställa.
Företagskollegan bad mig kolla igenom förrådet efter en lång kartong som var gjord för VHS-filmer. Ingen sådan hittade jag. Eller jo! En sån låda, fast den var full av målargrunkor. Mystiskt att filmerna bara är borta - uppskattningsvis 100 filmer. Förhoppningsvis kommer de fram snart. Vi får gå skallgångskedja eller något.
"Kaffe?" hörs det från Företagskollegans arbetsrum. "JAAAA!" ropar jag och Föreningskollegan i mun på varandra. Kaffesugna..? Det blev gott prat i dag igen. Kan inte bli annat. Vi är ett sjujäkla team.
Efter det har jag filat på en plan för hur vi ska gå vidare med en telefonkonferens Företaget hade för ett par veckor sedan. Läsa igenom anteckningarna jag förde, läsa på hemsidan, filosofera och komma fram till konkreta förslag. Förhoppningsvis rullar den bollen igång snart.
Igår beställde jag plastfickor från vårt Kontorsmaterialföretag. Föreningskollegan ska sätta in papper i pärmar för att arkiveras. Fraktföretaget skulle lämna paketet mellan 9 och 17 idag, enligt Kontorsmaterialföretaget. Föreningskollegan var tvungen att komma in ett par timmar extra för att täcka upp tiderna. Klockan blev fyra, halv fem och tio över fem. Ingen leverans. Halv sex ringde grannen på och ville uppmärksamma en klisterlapp på ytterdörren. Det var en lapp från Fraktföretaget. De hade varit vid kontoret 8:40. Tjugo minuter innan avsatt tid. Inte okej! Typiskt nog stängde Fraktföretaget kl fem så vi kunde inte ringa och skälla. Det ska Föreningskollegan göra imorgon. Jag hoppas hon ryter ordentligt! (Hihi)
Mycket frustrerande dag.
Det får avsluta dagen.
