Arbetsbiträdet

Jag kan flyga, jag är inte rädd. Jag kan flyga, jag är inte rädd. Dagens arbetsmoral har fått pushas på lite av samvetet. Jag har haft att göra, har även skapat mig en uppgift som kan vara nödvändig inför onsdag.

Idag är enda dagen jag kommer vara på kontoret den här veckan. Imorgon ska jag iväg på ett ledsagaruppdrag på annat håll, jobbade ju in den dagen förra veckan som bekant.

Onsdag ska vi på Företaget ut på besök hos Iris Hadar, redan kl 10 på morgonen. Eftermiddagen spenderas ihop med Föreningskollegan. Vi ska bland annat besöka en lokal och ett par övergångsställen. Fältarbete – underbart!

Torsdag och fredag spenderas på Redovisningsfirman för lite avlastning. Ska bland annat arkivera, sortera den löpande bokförningen och allt efter som dyka in och sköta lite bokföring. Det ser jag verkligen fram emot.

Varken jag eller Föreningskollegan har varit på bushumör idag, men det verkar Projektledaren ha struntat i lite. Jaja, det kanske är hans sätt att hantera sin egen måndagsångest. Sucka och/eller skaka på huvudet åt det, det är det enda man kan göra. Kanske skrattar vi åt det imorgon, eller i mitt fall – nästa vecka när vi ses igen.

Det konkreta jag har gjort idag är ganska uppspaltat. Föreningen fick en leverans från Fraktbolaget imorse – de skötte sig, duktigt jobbat! Riva upp kartongen och lägga in massorna i Kopieringsrummet. Projektledaren och Ordföranden för Göteborgsföreningen ville ha lite hjälp med att spela in sina ordföranderapporter till Föreningens medlemstidning. Lösningen var enkel, trycka av knapplåset.

Inför besöket på onsdag översatte jag en folder vi ska ha med oss till punktskrift och punktade även den samme – fick en snilleblixt och bara gjorde det. Jag älskar när jag är innovativ, säger Ödmjuka Arbetsbiträdet.

Har tillbringat senare delen av eftermiddagen med telefonterror av diverse personer. Däribland min Boss. Vad det gällde tar jag inte upp här, både för att det inte hör hit och för att om jag skulle skriva något just så skulle det bara vara elakt och upprört. Så – därför släpper vi det!

Eftermiddagsfrustrationen får avsluta dagen!

Vi hörs i veckan, men då bloggar jag hemifrån.

Jobbar relativt tidigt pass idag. Ibland är det skönt att ha eftermiddagen för privatlivet. Annars föredrar jag nog eftermiddagspass.

Ett utskick med inbjudan till Föreningens höstkurs ska iväg idag. Jag fick den stora äran att skriva ut adresslappar och gick därför in i registret på uppdrag av Föreningskollegan. Fick fram en lista för etiketter och precis när jag hade skrivit ut sa Föreningskollegan att jag hade kollat i fel rubrik. Ett län fattades nämligen… Suck! In igen och göra om det. Trycka i rätt rubrik den här gången. Japp, då lärde jag mig något nytt med.

Klistra på rätt kuvert – det är olika storlek för svart eller punkt, skriva ut svart, översätta till punkt och skriva ut det, lägga ner i kuvert, frankera. Well, you know the drill!

Det kommer nog ta större delen av min fredag.

Igår gjorde Föreningskollegan ett punktskriftstest på mig där jag fick se flirtkulor ligga som i en bokstav i en äggkartong. Jag gissade rätt på bokstaven R. Senare på dagen bad jag henne förvarna mig med kommandot Blunda. Måste ju känna mig för, annars hjälper det inget. Jag kan redan navigera hyfsat med hjälp av synen, men det är ju inte rätt väg att gå. Så idag, kom hon ut från sitt kontor och ”beordrade” mig att blunda. Jag fick känna och kände uppenbart ett G. Kul!

En medlem kom och hade planeringsmöte med mina två Kollegor. Innan han skulle gå ville han köpa en Föreningströja. Han rotade lite själv en stund men bad mig leta mer efter rätt storlek. Jag körde ner näven och drog upp en tröja från botten av lådan och hittade storleken med en gång. ”Jasså, du hittade en med en gång du…” ”Men du, vet du varför?” ”Nej..” ”För att jag är bäst.”

Haha! Snacka om Ödmjuka Arbetsbiträdet.

Ödmjukheten får avsluta dagen och arbetsveckan.

Nästa vecka blir som vanligt igen. Inga mer 8-timmarsdagar på länge! Veckan är redan planerad med vissa saker. Besöka Iris Hadar, dra på utflykt med Föreningskollegan där vi ska kolla på en lokal och ett övergångsställe inför aktiviteter.

Trevlig helg!

Fick den stora äran idag med att öppna Kontoret. Trodde jag skulle få käka själv också, men Företagskollegan dök upp just när jag skulle stoppa gaffeln i munnen. Vi lyssnade på ett reportage från Radion om Stasi och en kvinna som dyker ner i den komplotten och vidare på Lunchekot. Ekot bjöd på en politisk diskussion mellan mig och Företagskollegan – alltid lika bildande och spännande.

Inventering av både mappar på datorn och våra fysiska förbrukningsmaterial i Kopieringsrummet pysslade jag med först. Bland annat lade jag till en mapp på Servern för Företaget där våra punktskriftsuppdrag kan sorteras. Gjorde en skrattretande upptäckt bland hyllorna i Kopieringsrummet. I somras var det panik efter plastfickor till arkiveringen och Föreningen fick så klart beställa nya och fler, egentligen inget fel med det. Är det slut, ja då får man göra något åt saken och beställa in mer. När jag rotade runt i hyllorna, räknade på fingrarna och skapade mig en överblick fångade en anonym och ganska platt papperslåda min uppmärksamhet. Jag var bara tvungen att kolla vad det låg i den. Men dra mig baklänges fem gånger om! Vad låg inte där om inte flera ”miljoner” plastfickor? Alltså, skrattretande värre måste man leta efter på Månen tror jag. Föreningskollegan instämmer, tror jag.

Hur som helst; en beställning på block, pennor och pärmar ska göras. Rota runt på Förbrukningsmaterial-företagets hemsida en stund och sedan ringa deras Kundtjänst. Väldigt smidigt. Leverans av sakerna sker på måndag nästa vecka. Jag hoppas innerligt att Fraktbolaget sköter sig den här gången – sist gick det inte särskilt bra.

Telefonen har gått stup i kvarten. Ett av samtalen trodde jag Bossen stod för, jag övervägde att svara med ”Nej, ring inte nu och stör!” men kopplade bort den tanken fort och svarade min artiga fras som vanligt. Tur var det, för det var inte alls Bossen utan en försiktig gymnasieelev. Hon ville prata med mig om synskador. Arbetsbiträdet kan inte svara på frågan ”Om synskadade lever som vanliga människor?” så Föreningskollegan fick ta över och tackla den intervjun.

I nästa vecka ska Företaget besöka Iris Hadar en snabbis för att visa sig för varandra. En snabb fika där vi pratar om Företaget och om oss själva. Det kommer bli roligt.

Fick i uppdrag av Föreningskollegan att kolla upp olika bussbolag som kan skjutsa medlemmar från Kansliet till Flygplatsen när de ska på Utlandsresa i oktober. Hittade tre mindre bolag och ringde upp de för offert. En av de tre hade ett superpris och jag satte igång en bokning för fullt. När jag nästan var klar ringde Bossen mitt upp i. Han höll också på med bussbokning men hade bara kommit till prisförfrågan, det hade varit väldigt pinsamt att ringa upp ett av bussbolagen och avböja bokningen. Ibland blir det miss i kommunikationen, inte så mycket att fästa sig vid tycker Arbetsbiträdet.

Ja, det har varit en lugn dag.

Andra dagen då jag jobbar heldag. Fick larma av och öppna Kontoret idag också. Inte mig emot. Det är nyttigt för annars glömmer jag både larmrutiner och andra rutiner här på jobbet. Jag är lite bortskämd i vanliga fall, Föreningskollegan har fixat allt när jag kommer till lunch.

Företagskollegan ringde upp mig och bad mig sätta Plan Punktmeny i verket. Jag fick i uppdrag att skapa en exempelmeny vilken kommer att översättas till punkt och layoutas. Detta kommer jag senare få marknadsföra på egen hand. Kommer bli såå kul! Peppa, peppa! Skapar i skrivandets stund en meny för Restaurang AB Göteborg. Namnfantasin flödar, känner jag…

Jag hade en timma för mig själv innan Projektledaren kom.
Dataföretaget kom i samma veva som Projektledaren för att koppla upp hans dator mot diverse servrar och skrivmaskiner. Han satt på min ena skrivbordskant och tjötade varpå efter en ”lång” stund han sa till mig att nu fick jag börja jobba. Som min kära Företagskollega skulle ha sagt; ”Ursäkta..?!” Det blev världens skratt och jag upplyste Projektledaren om att han inte var min arbetsledare ”och föresten kan du jobba själv än att störa mig här”. Allt inom ramen för Skämtsamt, bör tilläggas.

En ombyggnation är i planeringsstadiet här på Kontoret. Eller inbyggnation som en ur Planeringsgruppen skulle säga. De hotar lite med att mura in Arbetsbiträdet. Jag som är så snäll? Som nuläget är har jag ett skrivbord i ett hörn av Allrummet och planen är att smälla upp ett par vägar så det blir en litet rum av det istället. Väldigt skönt ska det bli, enligt Arbetsbiträdet. Projektledaren visade mig en liten skiss han hade gjort och visade mig en alternativ dörrlösning. ”Skjutdörr, vad tror du om det?” Ärliga Arbetsbiträdet tappade hakan. En skjutdörr? I min värld är de värdelösa; släpper in mer ljud än de ska hålla ute och är rangliga. Nej tack, var min första tanke. Projektledaren måste ha sett det feta frågetecknet i mitt fejs för att han var snabb på att förklara att det finns skjutdörrar med handtag och lås som vanliga dörrar, men med skjutdörrs-finessen bara. Då tog jag ett andetag igen och fattade tanken bakom det. Det sparar ju mycket utrymme på det viset. Jag ser fram emot ”mitt” lilla kontor på Kontoret.

Veckans detaljplanering har gått lite i kras. Friden hörde av sig igår till Bossen med meddelandet att hon inte behövde mig som ledsagare på konferensen torsdag och fredag. Torsdag blir som vanligt då och på fredag kommer jag ”plocka upp” passet från 27 september (om två veckor) då jag är upptagen som ledsagare på annat håll. Allting löser sig och korven den var tre, som min Mormor brukade säga.

Precis innan fikat förvarnade Projektledaren mig att jag skulle få veta något vid fikan. ”Jahopp”, tänkte jag och stilla funderade på vilken arbetsuppgift jag skulle få jobba med senare. Fikan kom och efter en liten stund sa han att nu skulle jag få veta. Han reste på sig och gick bort till min stol, lyfte på min tröja jag har hängandes över ryggen och vände på stolen. Där, minsann, satt det en lapp med texten ”Här sitter Lapp-Lisa”! De hade tydligen planerat kuppen i två dagar. Jag tänkte högt och frågade när de hade tejpat upp lappen varpå Projektledaren skrämde mig lite. ”Jag smög upp bakom dig förut.” Herregud, tänkte jag. Är jag så inne i uppgiften att jag inte märker vad som händer kring mig? Men, givetvis och som tur är, var det ett skämt. Han passade på vid ett tillfälle när jag var i köket och stökade en längre tid. Lapp-Lisa…

Eftermiddagen har bestått av mycket olika saker. Jag kom på mig själv att jag hade lovat intruktören för Iris Hadar-gänget att ge henne broschyer om Företaget innan hon stack igår. Men, som väldigt ofta, glömdes det bort. Har därför spenderat eftermiddagen med att försöka nå henne via Iris växel. Till slut kom jag fram och vi hade en trevlig pratstund. Jag ska besöka de i nästa vecka med diverse infoblad och tjöta över en kopp kaffe. Mina Företagskollegor hänger förhoppningsvis med också.

Började dagen riktigt tidigt idag, redan klockan åtta. Det var faktiskt en fröjd att stiga upp i den blåsiga ottan, åka kollektivtrafik utan en massa pendlare och snorungar, larma av och öppna upp Kontoret själv. Undrar om Föreningen och Företagets granna ens var vakna vid den tiden. Kändes supertidigt!

Föreningskollegan skulle flexa en bit för att hinna med privata bestyr. I min ”ensamhet” hann jag med mycket. Är nästan nere på noll med mina studsar. Känns som en milstolpe. Men jag kan trösta mig med att om ett år kommer det komma studsar igen. Sommaren blir inte för lång, med andra ord. Sedan, allt annat som bubblar i bakgrunden; Kolla mailen och snigelposten, lyssna av telefonsvarare, kolla igenom underlaget för bokföringen, skaka näven åt landscaping-gubbarna utanför, planera dagen och veckan.

Klockan tio kom Iris Hadar på studiebesök hos Föreningen. Runt fikabordet ställde de frågor till Föreningskollegan om hennes jobb, utbildning och arbetsplatsen. Mot slutet när de hade frågat klart och hade en stund kvar erbjöd jag mig att svara på frågor då arbetsbiträde kan vara aktuellt för dom i framtiden. Fick förklara vad jag höll på med om dagarna och hur mycket jag jobbade för respektive område. Det var en givande stund. Jag gillar Iris Hadar-gänget.

Eftermiddagen har spenderats på Redovisningsfirman med Bossen och Företagskollegan. De har attesterat bokföringen och jag har syntolkat den. Vi stojade ömsom attesterade. Mitt i alla autografer, när jag fokuserar på att läsa nästa affärshändelse (typ faktura eller likande) känner jag hur något skrapar mig ovan på handen. Bossen har flyttat över bläckpennan från pappret och var i fullfärd med att attestera mig. Full i fan var han också med ett brett leende på läpparna – han visste vad han höll på med. Hur ska jag tolka det där? När man attesterar godkänner man affärshändelsen för betalning. Hm? Resten av samtalet som fortskred mellan mig och Bossen är lite barnförbjuden så den utelämnar jag! Haha!

Det blev en paus i attesteringen då Helena var upptagen med en kund och inte kunde svara på en viktig fråga. Då tog Bossen fram sin iPhone och pillade med den. Men hjälp av tal och mina ögon fästa på skärmen lyckades han navigera och (förhoppningsvis, sorry Bossen) lära sig hitta. Jag som aldrig rört en iPhone eller lyckats knäcka koden med en talande telefon förstod direkt hur man skulle göra. Han var så nöjd med min insats att han bad om en iPhone-kurs på Kontoret. Självklart, det fixar Arbetsbiträdet! Jag kontrade med fortbildning i punktskrift och vi lyckades lösa det med att Företagskollegan lär upp mig. Hon har tidigare blivit lärd teknikerna för att lära ut. It’s a deal!
Sista stunden innan Helena kunde hjälpa oss lyssnade vi på hur förjävla dåligt Ingemar eller vem det nu än är som är inneboendes i telefonen uttalade engelska ord. Bark, som i skälla, blev bark som i trädbark. HAHA!

Morgondagen bjuder på 9-17:30. Föreningskollegan är på ekonomiutbildning i Stockholm över dagen. Det betyder att Projektledaren riktar väldigt mycket av sitt bus mot mig – Företagskollegan vågar han inte busa lika hårt med för hon sa till på skarpen en gång. Men det bjuder jag på! Skratt förlänger livet och förkortar arbetsdagen.

Förlängningen och förkortningen får avsluta dagen!

Ärliga Arbetsbiträdet; Trodde igår på fritiden att hon skulle försova sig idag och paja hela dagen… Jag skulle nämligen börja redan klockan nio på förmiddagen – så tidigt var det över ett halvår sedan jag började. Ska dessutom jobba hela dagen idag. Ända till 17:30.
Men jag klarade det! Hann till och med en tidigare spårvagn och var ”riktigt” i tid.

Förklarade lite smått i fredags här på Bloggen om hur den här veckan skulle se ut. Här är en liten detaljplanering:
Måndag, 9-17:30. Jag är stationerad på Kontoret och jobbar med mina vanliga uppgifter.
Tisdag, 8-12 och 13-obestämt. Första passet tillbringar jag på Kontoret som vanligt. Föreningen får studiebesök av en grupp synskadade som söker arbete på senförmiddagen (den grupp jag ledsagade Friden för i våras/somras, ska bli kul att återse alla igen. Friden är dock inte med…). Andra passet tillbringas med Bossen på Redovisningsfirman där vi ska göra något så kul och spännande som attestering av bokföring. Eller ja, han ska attestera och jag ska syntolka.
Onsdag, 9-17:30. Samma veva som idag.
Torsdag, 8-11 och 12-17. Jobbar ett par timmar på Kontoret, käkar lunch och sedan drar jag med Friden på konferens. Jag ska ledsaga henne och snylt-konferera lite.
Fredag, 8-15:30. Ledsaga Friden på konferens.
Slutsats: Herregud!

Tröttnade på röran i köket och de tillhörande skåpen. Drog en rajd och resultatet blev riktigt bra. Var sak på sin plats och inget ramlar ut när man öppnar skåpen. Ordning och reda, pengar på fredag! Eller njaaa-äää. Pengar den 25e snarare! 

Lite smågöra fram till lunch. Rota efter lite broschyrer i förrådet, men ingen lycka där precis. Det var väldigt tomt på den varan. Föreningskollegan ska kontakta Styrelsen som får ta beslut på att beställa nya. Broschyrer måste man ha!

Efter lunchrasten, där vi skrattade så vi kiknade, pysslade jag med mina studsande e-poster. Snart är det nog över. Men jag ska inte ha allt för stort hopp. Än är inte den sista föreningen född, styrelsen utbytt eller personalen anställd. Det kommer alltid vara studsar i Företagets bransch.

Bus på kontoret en måndag som denna är ett måste. Men jag vägrar erkänna att jag har ett finger med i spelet. Det är Projektledaren vi snackar om…! Jag gjorde min skyldighet som Arbetsbiträde och hjälpte honom en simpel utskrift. Vad han gör med den kan inte jag hållas skyldig för. Eller har fel?
Men jag och Företagskollegan snackade ihop oss och busade tillbaka. Det måste man göra. Skrev ut en söt bild över hans andra smeknamn. Och ja – vi bedriver dagisverksamhet här!
Jag som saknar ett eget rum eller inte har skiljeväggar råkar inte ut för bus. Än i alla fall…? Projektledaren lurade mig med frasen ”Vad är det för lapp på dig kontorsstol?”. Jag gick givetvis på det också – tjöt och skrek ”nej, nej!”. Det tyckte han var roligt, kan jag meddela. Det är väldigt tacksamt att lura mig. Och varför jag nu skriver ut det här kan jag inte förstå. Jag bjuder alldeles för mycket på mig själv… *glad suck* 

Jag har sagt det förr, jag säger det igen och jag kommer alltid att säga det; Eftermiddagsfikorna på Kontoret är något för sig. Fast dagens toppade alla tidigare! Vi skrattade så vi både tjöt och grät!! Tur att vi är så goda vänner och har en duktig självdistans allihopa. Det hade inte gått att stoja som vi gör med varandra annars. Mer av den varan!

Efter fikan dök jag ner med näsan i studsarna igen. Tänkte för mig själv att nu kör jag ett krafttag och blir av med det!

Bossen kom på besök. Gissa vad han hade med sig… Kvitton! Jippie! Det är livet när jag får läsa vad han pysslar med egentligen. Det blir mycket skratt och kommentarer mellan oss.

Det interna skrattet från avsluta den långa dagen!

Idag har jag min Syster Yster på besök! Det är alltid lika trevligt när hon kommer och rör om i grytan. Hon är också mycket bra vän med mina kollegor, så vi har kul ihop alla tillsammans.
Bossen har lovat så kallat Miffo-fika idag, han ska ta med muffins och närvara i egen hög person.

Från kopieringsrummet hör jag plötsligt Föreningskollegans röst i panik. ”Arbetsbiträdet!”. Jag rusar in till henne. På vägen dit hinner jag kläcka ur mig ”Nej, jag vill inte gå in där!”
Hon håller på att kopiera originalet för underskrifter från Föreningsstyrelsen och hittar inte originalet då hon körde pappret genom facket för flera papper. Vi trodde att Skrivaren hade tuggat pappret fördärvat. Men som tur var, i och med att hon kopierade i flera papper-facket kommer det ur under hyllan man lägger papperna i. En lättnades suck när vi insåg det.

En halv timma in i passet ringer Bossen och beklagar sig. Finns inte muffins på Affären han tänkt sig så får det bli Miffo-fika i nästa vecka, han ville inte slösa dryga timman på att dra in till stan. Jag köper det resonemanget.

Hade ytterligare ett långt samtal med Bossen, den här gången om något så seriöst som jobb. Mer jobb. Nästa vecka kommer att få detalj- och minutplaneras. Från omfattningen halvtid kommer jag komma upp i ungefär 80 procent den veckan. Ska ledsaga för Friden som ska på konferens torsdag eftermiddag och hela fredagen.
Jag plockar även in ett pass från veckan därpå då jag ska ledsaga för Systerföreningen som ska på Drejkurs.

Eftermiddagen har ägnats åt lite småuppgifter.
Bland annat surfa runt på Aktionssajten för att leta efter en fin segelbåt. Jakten går framåt, sakta men säkert.
Jag har planerat lite inför den kommande veckan med framförallt vad ska hända på måndag förmiddag. Fick en uppgift av Föreningskollegan som var för Skåneprojektet. För att kunna söka pengar till föreningen krävs både bankkontonummer och ett organisationsnummer. Jag får kontakta ekonomiansvarige på riksorganisationen för att få dom uppgifterna.

TGIF, jag har inte fått ett enda e-postmeddelande idag!

Det får avsluta dagen och arbetsveckan! Nästa vecka kommer bloggen bli matnyttig, jag jobbar ju mer ;)

Jag är otroligt trött idag. Allt går i zombiefart. Tur att jag har så fina kollegor som står ut med mig. Jag erbjöd mig på direkten att koka kaffe åt oss alla efter lunchen i alla fall. Lat var jag igår, det tänker jag inte vara idag.

När jag öppnade e-posten såg jag att jag hade 20 nya meddelanden. ”Jag måste ha öppnat Kanslie-posten eller fått hela himlens massa spam!” Men icke. Det var min, men Företagskollegan hade skickat fler studsar. Jag kom på mitt i min förvirring att jag och Företagskollegan hade haft en diskussion igår om de ”söta” studsarna. De krånglar när man försöker bifoga flera i ett enda meddelande – oftast går det inte att öppna meddelandet alls. Så vi kom med den opraktiska lösningen att hon skulle skicka dom ett och ett istället. Där av 20 stycken!

Vidare tog jag upp jakten på läsmediaproblemet vi hade igår i registret. Klickade frenetiskt på olika funktioner och jämförde olika distrikt. Samma sak över allt. Slutsatsen jag drog var att det måste ha blivit något fel i överföringen av uppgifterna. Vissa har läsmedia inställt, medens 90 procent inte har det. Mycket frustrerande! Jag får helt enkelt lägga det åt sidan tills Rikskansliet hittar en lösning eller åtgärdar det på något sätt. Eller ta upp jakten imorgon igen. Jag gillar att lösa problem och gillar INTE att inte kunna lösa det. Jag är ett bångstyrigt Arbetsbiträde!

Företaget har en egen Facebooksida som vi anställda administrerar tillsammans. Jag brukar gå in där med jämna mellanrum för att kolla läget och aktiviteten. Företagskollegan kom på den briljanta idén Månadens tjänst där vi länkar Företagets tjänster på Facebook. September månad erbjöd ingen, vad jag kunde se. Jag skrev till Företagskollegan på msn och frågade om vi skulle lägga upp något, varpå jag får till svar att det finns redan. Jag kollade igen, och mycket riktigt. Dock var jag van vid att det stod utskrivet ”Månadens tjänst”. Jag tyckte det var så tydligt och bra. Efter lite msn-chattande med missförstånd kom Kollegan ut till mitt skrivbord där jag förklarade vad jag menade. När vi förstod varandra gick jag in och ändrade, september har ju inte gått så långt. Det är dessutom bra med ju fler inlägg man kan posta!

Jag passade på att förklara det här med länkar, att det ser snyggare ut om man suddar länken i statusfältet. Allt för att det ska se så proffsigt ut som möjligt!

Sista stunden efter fikat blev till att frankera kuvert, vika flyers och stoppa ner flyers i kuverten.
Projektledaren bad mig installera programmet för hans sticka till sitt mobila bredband. Vi upptäckte också att Försäljaren på Elektronikföretaget bara gav Projektledaren en produktnyckel och inte en produkt. Såååå irriterande. Han får höra av sig till Elektronikföretaget igen och be om en produkt. Varför ska de mesta förhalas av små kommunikationsfel?

Det kommunikationsfelet får avsluta dagen!

Det känns som en onsdag idag. Datumförvirringen gör sig inte påmind idag vilket är väldigt skönt. Till skillnad från alla andra dagar må jag säga. Arbetsdagen mitt i veckan.

Dagen präglas av Utskick med stor U. Två föreningar ska ha utskick till sina medlemmar. Det sitter hyfsat i ryggraden så det är inga problem. In i medlemsregistret för att hämta funktionen för adressetiketer, bråka med skrivaren för att få utskriften rätt och sedan sortera upp sig så att man kan skapa ett löpande band med etiketter, kuvert och vad nu som ska i kuverten.

Projektledaren är med på ett hörn då hans distrikt ska skicka ut bland annat. Föreningskollegan hade fått en lista skickat till sig från SRF där de hade listat potentiella medlemmar för Skåne. Jag började med att jämföra namnen från registret och namnen på listan, när jag läser igenom upptäcker jag att det finns väldigt många dubbletter – härligt! Dubbelarbete för mig. Bara till att sätta tänderna i´.
Det är ganska skönt arbete ändå, det går relativt bra att stänga av hjärnan eller tänka på annat. Tillfälle att reflektera över både jobbrelaterade och privata tankar.

Kaffekokningen var en sak för sig idag. Mina kollegor började gasta vid halv tre att de kunde koka kaffe. ”Det kan inte jag!” kontrade jag med. Då fick jag höra att jag var lat.. Haha! Företagskollegan erbjöd sig i alla fall. När jag kom ut i köket efter en kvart-tjugo minuter stod Projektledaren och Företagskollegan där med bekymrade ögonbryn. Det var tydligen för lite kaffe i kannan än vad Företagskollegan hade hällt i vid start. Frågan var ju, vart hade vattnet tagit vägen?! Ett verkligt mysterium. Ingen rimlig förklaring tycktes lösa problemet. Projektledaren tog tag i saken och hällde i mer vatten i vattenbehållaren och maskinen bryggde klart kaffe. Slutprodukten blev kaffe trots allt!

Skrattfika kan man säga att det var idag. Herregud! Jag älskar mina kollegor för det. Jag kommer aldrig bli mer än 21 i huvudet, det är jag säker på. Vad vi skrattade åt stannar ”tyvärr” vid Fikabordet. Så tråkig är Arbetsbiträdet!

Det blev ett dödsryck idag med sista minuterna. Kämpade med registret. Ville sära på folket som vill ha utskick på svart, mail eller punkt. Det var inte lika lätt då vi precis har bytt system. Det gäller att ha tungan rätt i mun.

Tungan får avsluta dagen! Imorgon är det på’att igen!

Tjugo över tolv ringde Bossen och störde. Mitt i lunchen… Jag var lite fräck och sa att han fick ringa om en stund igen. Lunchrasten ska vara lite helig tycker jag. Så klart, är det något som står på så står jag till förfogande. Men vårt löjliga miffo-snack, det kan vi ta på arbetstid. HAHA! (Jag får till det ibland!)

Föreningskollegan och jag skrotar runt här på Kontoret. Det är en vanlig tisdag så att säga. Företagskollegan är i Stockholm på bus och paneldebatt och Projektledaren jobbar inte idag. Föreningskollegan kör näsan i arkivering och jag kör näsan i mina eviga studsande e-poster. Dock jag ser jag ett ljus i tunneln, det är inte så många kvar nu. Tur är väl det…

Det kommer att bli ensamt utan mina små e-poster. Jag har skapat mig ett litet projekt som jag ska hålla på med då, tänkte jag. Skapa foldrar över Företagets tjänster på hemsidan. Snyggt att slänga upp när man träffar folk eller kunna snigelposta till föreningar eller dylikt. Så får det bli med den saken.

Attesteringen på onsdag blir inte av, fick jag veta av Bossen igår innan jag gick hem. Han ska till Stockholm och roa sig med SRFs Kongressradio. Ja, ja. Vad vore en attestering på Redovisningsfirman? Alldeles tråkig och… Tråkig och alldeles underbar…!

Fick ett snabbt samtal av Bossen med en snabb fråga. ”Göran Hägglund, stavar han med G eller J?” Så vitt jag vet så stavar man Göran med G och inte J, men det hade Bossen sett så han tvekade lite. Jag kunde inte placera en situation där man undrar över något sådant, men det är ju Bossen vi pratar om… Lite senare läste jag på hans blogg om KD-Göran, då förstod jag sammanhanget. Jag uppskattar att han ringer mig och frågar om sådant för då känner jag mig viktig och allmänbildad. Dock hade en annan googlat det ”bara”… Haha!

Föreningskollegan har städat sitt skrivbord idag, efter kommentarer från Projektledaren, och hittade en liten makapär vi förundrades över för ett par veckor sedan. Hålslagsapparaten på hennes skrivbord saknade markören för till exempel A4. Apparaten blir ganska oduglig då om man inte har tungan rätt i mun. Hon ställde ut den ”trasiga” apparaten i Postbänken och snodde åt sig den fungerade. Så får vi sno av varandra i fortsättningen då, tänkte jag stilla. Hålslagskrig, det vore något.
Hur som helst, makapären hon hittade ur röran idag visade sig vara just den saknade markören! Vi fick oss ett gott skratt, kan man säga!

Jag känner mig så hedrad. Så här mycket har Bossen inte ringt mig som idag! Tredje gången ville han ha lite hjälp med att boka ett hotellrum via Hotellets hemsida. Men där gick inte att skriva in en kod för avtalsrabatt – så han fick ringa själv i alla fall.

Han kommer garanterat ringa mig igen idag. Men det är ju Bossen vi snackar om.

Fikan med Föreningskollegan blev så mysig så. Djupa samtalsämnen om det som händer i våra liv. Jag finner mycket stöd i henne, må jag säga.

Bossen ringde mig inte mer. Får se hur morgondagen blir istället. Då har han ett begränsat antal timmar på sig, om han inte vill tjöta på tåget vill säga… Det är han välkommen med.
Fast då ringde Systra mi mig i ett privat ärende och störde så sött. Efter ett par minuter fick jag avsluta med frasen ”Nej, nu får jag ta ett sista dödsryck här.”

Dödsrycket från avsluta den här arbetsdagen! 

(Det här inlägget har författats löpande under dagen. Jag testar olika metoder för att få fram mina inlägg både effektivt och smärtfritt.)

Först och främst. Förlåt! Det är inte okej att inte blogga på FLERA veckor. Typ en månad… Men, till mitt försvar har jag arbetsmoralen. Återigen, det har inte känts juste att ta 20 minuter till att författa en blogg när jag har massvis med andra sysslor att göra. Typ de eviga studsande e-posterna som aldrig tar slut…

Men här är jag! (igen) Redo för nya bloggtag och uppfriskad efter en veckas semester. Frågan är om ni läsare är redo?

Under blogguppehållet har jag fått reda på en väldigt trevlig nyhet. Jag har fått en kollega till! Unga Synskadade har startat igång projektet US Skåne och därmed anställt två projektledare. En av de är redan min underbara Föreningskollega (grattis till jobbökningen till henne). Vad min nya kollega ska få för pseudonym här på Bloggen är jag inte helt säker på… Det får jag noga tänka ut, men Projektledaren får duga så länge. Han är bra på att skrämmas i alla fall. Gott kaffe gör han med. Får oss att skratta allra mest! Fikastuderna på eftermiddagarna när alla är samlade är en fröjd kan jag meddela. Det är under den kvarten jag växer som människa och kollega! Hur som helst, välkommen till Kontoret, Projektledaren!
Projektet har då medfört att jag har fått den stora äran att få vara arbetsbiträde åt Projektledaren – vilket i sin tur medfört ökad tjänstgöringsgrad! Ligger nu på 50 procent. Jag säger som rapparen Petter, det går bra nu!

Jag har varit en duktig anställd och skickat in min lönerapport för augusti månad redan i tidiga september. Glömde dock timmarna för mitt ”extraknäck” som biträde för en anställd på Iris Hadar. Alltid är det något... En dag kanske jag också får allt rätt i rapporteringen.

Vid fikat fick vi oss ett gott skratt som vanligt. Föreningskollegan kom med frågan om man behövde rapportera löneökning till Facket och vi svarade ”Jaa – varenda liten krona!”. Samtalet gled vidare i Industrifackförbundets otroliga löneökning på 6 procent, att alla var värda så mycket och att vi var nöjda med våra egna löner, varpå jag kläckte ur mig ”Ja visst, summan är det inget fel på. Den kommer för sällan bara.” Ett – noll till Arbetsbiträdet! Det du, Bossen!
Innan vi gick tillbaka till respektive skrivbord konstaterade vi att vi kommer gå om varandra de närmaste dagarna. Jag ska bland annat iväg med Bossen till Redovisningsfirman för attestering av bokförning och mina kollegor ska iväg på diverse åtaganden. Torsdag och fredag verkar lugnare. Då blir det Fikor igen.

Föreningskollegan kom i slutet och bad om lite assistans för att fylla i ett par postgiroblanketter. Fylla i, leta upp adresser i registret och sedan frankera kuvert. Lätt som en plätt!

Första arbetsdagen efter semestern tog jag faktiskt 20 minuter till att författa ovan text. Så det så.

Det får avsluta den här arbetsdagen! One done, four to go!