Arbetsbiträdet

Tjugo över tolv ringde Bossen och störde. Mitt i lunchen… Jag var lite fräck och sa att han fick ringa om en stund igen. Lunchrasten ska vara lite helig tycker jag. Så klart, är det något som står på så står jag till förfogande. Men vårt löjliga miffo-snack, det kan vi ta på arbetstid. HAHA! (Jag får till det ibland!)

Föreningskollegan och jag skrotar runt här på Kontoret. Det är en vanlig tisdag så att säga. Företagskollegan är i Stockholm på bus och paneldebatt och Projektledaren jobbar inte idag. Föreningskollegan kör näsan i arkivering och jag kör näsan i mina eviga studsande e-poster. Dock jag ser jag ett ljus i tunneln, det är inte så många kvar nu. Tur är väl det…

Det kommer att bli ensamt utan mina små e-poster. Jag har skapat mig ett litet projekt som jag ska hålla på med då, tänkte jag. Skapa foldrar över Företagets tjänster på hemsidan. Snyggt att slänga upp när man träffar folk eller kunna snigelposta till föreningar eller dylikt. Så får det bli med den saken.

Attesteringen på onsdag blir inte av, fick jag veta av Bossen igår innan jag gick hem. Han ska till Stockholm och roa sig med SRFs Kongressradio. Ja, ja. Vad vore en attestering på Redovisningsfirman? Alldeles tråkig och… Tråkig och alldeles underbar…!

Fick ett snabbt samtal av Bossen med en snabb fråga. ”Göran Hägglund, stavar han med G eller J?” Så vitt jag vet så stavar man Göran med G och inte J, men det hade Bossen sett så han tvekade lite. Jag kunde inte placera en situation där man undrar över något sådant, men det är ju Bossen vi pratar om… Lite senare läste jag på hans blogg om KD-Göran, då förstod jag sammanhanget. Jag uppskattar att han ringer mig och frågar om sådant för då känner jag mig viktig och allmänbildad. Dock hade en annan googlat det ”bara”… Haha!

Föreningskollegan har städat sitt skrivbord idag, efter kommentarer från Projektledaren, och hittade en liten makapär vi förundrades över för ett par veckor sedan. Hålslagsapparaten på hennes skrivbord saknade markören för till exempel A4. Apparaten blir ganska oduglig då om man inte har tungan rätt i mun. Hon ställde ut den ”trasiga” apparaten i Postbänken och snodde åt sig den fungerade. Så får vi sno av varandra i fortsättningen då, tänkte jag stilla. Hålslagskrig, det vore något.
Hur som helst, makapären hon hittade ur röran idag visade sig vara just den saknade markören! Vi fick oss ett gott skratt, kan man säga!

Jag känner mig så hedrad. Så här mycket har Bossen inte ringt mig som idag! Tredje gången ville han ha lite hjälp med att boka ett hotellrum via Hotellets hemsida. Men där gick inte att skriva in en kod för avtalsrabatt – så han fick ringa själv i alla fall.

Han kommer garanterat ringa mig igen idag. Men det är ju Bossen vi snackar om.

Fikan med Föreningskollegan blev så mysig så. Djupa samtalsämnen om det som händer i våra liv. Jag finner mycket stöd i henne, må jag säga.

Bossen ringde mig inte mer. Får se hur morgondagen blir istället. Då har han ett begränsat antal timmar på sig, om han inte vill tjöta på tåget vill säga… Det är han välkommen med.
Fast då ringde Systra mi mig i ett privat ärende och störde så sött. Efter ett par minuter fick jag avsluta med frasen ”Nej, nu får jag ta ett sista dödsryck här.”

Dödsrycket från avsluta den här arbetsdagen! 

(Det här inlägget har författats löpande under dagen. Jag testar olika metoder för att få fram mina inlägg både effektivt och smärtfritt.)