Arbetsbiträdet

Jag lägger fokus på gårdagen i det här inlägget då jag hängde med Projektledaren till Låssmeden och till "Internationella varuhuset för möbler bland annat" - en förglömlig dag som slutade gott och de levde lyckliga resten av arbetsdagen där Föreningskollegan hade kaffet färdigt när dom kom tillbaka.

För att hinna med, då vi tänkte härja runt på kollektivtrafiksfordon, började jag arbetsdagen två timmar tidigare än vanligt. Vi hade bestämt möte vid Samlingsplatsen för att gemensamt åka till Låssmeden. Efter en ryckig spårvagnsfärd var vi framme och där jag lämnde min nyckeluppsättning in för kopiering. Det skulle ta en bra bit in på eftermiddagen innan de var klara, men klara för avhämtning innan stängning kl 16 i alla fall.

Vi drog vidare. Började med att hoppa på "fel" spårvagn, men som tur var gick den till en annan hållplats där bussen mot Varuhuset gick förbi, så det spelade ingen roll egentligen. Vi fick oss ett gott skratt när jag vaknade upp och insåg att vi var på fel, men inte så fel ute ändå. Väl på hållplatsen blev det en stund av väntan, men den gick väldigt lätt att slå ihjäl med snack och stoj. Mest stoj, det är ju Projektledaren vi snackar om! 

Knappa timman senare var vi framme vid Varuhuset. Klockan var slagen lunch och vi tog därför lunchrast i restaurangen. Under måltiden snackade vi om varandras planer inför jul och hur vi brukade göra. "Ska du hem till mamma eller pappa?", "efter eller före Kalla Anka?" och en mängd andra likanade frågor.
Jag uppskattar skarpt dom där dagarna när jag får ha en av mina kollegor för mig själv. Det är viktigt att lära känna varandra individuellt också för att få en bra gruppdynamik, tycker jag. Få hitta Projektledaren - Arbetbiträdet-rollen och inte bara Grupp-rollen.

Efter en utsökt köttbullar med mos-måltid gick vi ner en våning för att ragga upp en kundvagn. Han fattade direkt tag om handtaget och skulle tydligen köra åbäket. Jag gnällde som en tvååring, på skämt givetvis, om att jag ville sitta i vagnen. Vi förde allmänt liv och fick blickar från stressade föräldrar och sura gamlingar - men det brydde vi oss inte om, lät dom glo.

Vi lyckades passera en speciell genomgång hela tre gånger under 45 minuter. Vi var inte så strukturerade som vi borde ha varit. Sista gången sa Projektledaren att han kände igen så och då påminde jag honom om att det var tredje gången vi passerade där och vi skrattade åt oss själva.
När vi passerade Barnavdelningen fick jag syn på en söt liten mini-kaffeservis och sa till Projektledaren att vi skulle kunna byta ut porslinet på Kansliet mot det där söta. Han skrattade gott åt det, och tyckte att vi kunde byta ut Företagets egna porslin mot det där också. Tanken på hur förvånade våra kollegor skulle bli fick oss att skratta ännu mer.

Vi fick med oss allt utom två saker. Den ena ska Projektledaren åka tillbaka till Varuhuset imorgon för att införsaffa och den andra får han besöka en annan affär för. Resultatet blev ändå gott. En timma på Varuhuset är nog personligt rekord för mig, jag visste inte att det gick att tillbringa så kort tid där...

Färden tillbaka påbörjades och började med en väntan på 25 minuter. "Så är det här på landet, vettö" sa jag till Projektledaren. Vi satte ner våra kassar och slog oss lättat ner på bänken i kuren och väntade och tjötade. 
På bussen insåg vi att Låssmeden skulle hinna stänga innan någon av oss hann dyka upp. Projetledaren ringde därför och hörde efter för diverse betalningssätt och meddelade att vi kom dagen efter istället. Jag fick det ärofyllda uppdraget att hämta ut mina och det nya paret nycklar. Yay! 

I samma veva smsade Föreningskollegan och hörde efter hur det gick för oss. Jag meddelade att vi snart skulle dyka upp och då erbjöd hon sig att ha kaffe färdigt. Underbar, det är hon alltid! 

Dagen gick till historien som trevlig och givande. Då förenade iallafall jag nytta med nöje! 
På återseende snart!
Hälsningar
Arbetsbiträdet