Arbetsbiträdet

Det är måndag igen och jag var tillbaka i min sköna skrivbordstol.

Det har varit en lugn dag. Jag har pillat med lite punktutskrifter och bråkat med den snick-snackande punktskrivaren. Efter två månader som arbetsbiträde har jag fortfarande inte vant mig med att den snackar. "Slut. På. Papp. Er."
Jag har hjälpt en Förening med att punkta deras valsedlar inför ett medlemsmöte. Arbetet fortsätter imorgon med ett par dagorningar.

Bossens bror sladdade in på gården med bilen och in, nästan, rusar Bossen. "Kopiera det här, hämta det, leta upp hans adress..." Han hade ringt i förväg och bett om att jag skulle skapa en "Ingen reklam, tack!"-skylt som han också fick med sig. 
Lika snabbt som han kom åkte han igen. Tur att det är Bossen vi snackar om.

Sista dryga timmen hängde jag på Företagskollegan till hennes båt i hamnen. Hon skulle ösa vatten i botten av båten efter regnet som härjade. Jag klev ombord för att titta närmare och lära mig. Allmänbildad till vardags och i arbetet!
Vi var klara på ett kick och skulle kliva av båten. Kollegan först. Och så skulle jag baxa mig av båten. Det gick så där. Jag drar mig närmare brygan i ett av repen (tamparna?) och sträcker ut benet för att kliva av. När tån når bryggan släpper jag repet för att ta tag i bryggan. Smart..? Båten glider iväg och jag tappar balansen. Räck upp handen om du tror att jag druttade i. Jag trodde själv att det var kört där en sekund, tills jag får tag i en lina till masten och blir Tarzan för en millisekund och svingar mig till balans.
Företagskollegan hjälper till med att dra in båten och jag kan knö mig i land.

Det lyckliga, och torra, slutet får avsluta dagen!