Arbetsbiträdet

Ärliga Arbetsbiträdet; Trodde igår på fritiden att hon skulle försova sig idag och paja hela dagen… Jag skulle nämligen börja redan klockan nio på förmiddagen – så tidigt var det över ett halvår sedan jag började. Ska dessutom jobba hela dagen idag. Ända till 17:30.
Men jag klarade det! Hann till och med en tidigare spårvagn och var ”riktigt” i tid.

Förklarade lite smått i fredags här på Bloggen om hur den här veckan skulle se ut. Här är en liten detaljplanering:
Måndag, 9-17:30. Jag är stationerad på Kontoret och jobbar med mina vanliga uppgifter.
Tisdag, 8-12 och 13-obestämt. Första passet tillbringar jag på Kontoret som vanligt. Föreningen får studiebesök av en grupp synskadade som söker arbete på senförmiddagen (den grupp jag ledsagade Friden för i våras/somras, ska bli kul att återse alla igen. Friden är dock inte med…). Andra passet tillbringas med Bossen på Redovisningsfirman där vi ska göra något så kul och spännande som attestering av bokföring. Eller ja, han ska attestera och jag ska syntolka.
Onsdag, 9-17:30. Samma veva som idag.
Torsdag, 8-11 och 12-17. Jobbar ett par timmar på Kontoret, käkar lunch och sedan drar jag med Friden på konferens. Jag ska ledsaga henne och snylt-konferera lite.
Fredag, 8-15:30. Ledsaga Friden på konferens.
Slutsats: Herregud!

Tröttnade på röran i köket och de tillhörande skåpen. Drog en rajd och resultatet blev riktigt bra. Var sak på sin plats och inget ramlar ut när man öppnar skåpen. Ordning och reda, pengar på fredag! Eller njaaa-äää. Pengar den 25e snarare! 

Lite smågöra fram till lunch. Rota efter lite broschyrer i förrådet, men ingen lycka där precis. Det var väldigt tomt på den varan. Föreningskollegan ska kontakta Styrelsen som får ta beslut på att beställa nya. Broschyrer måste man ha!

Efter lunchrasten, där vi skrattade så vi kiknade, pysslade jag med mina studsande e-poster. Snart är det nog över. Men jag ska inte ha allt för stort hopp. Än är inte den sista föreningen född, styrelsen utbytt eller personalen anställd. Det kommer alltid vara studsar i Företagets bransch.

Bus på kontoret en måndag som denna är ett måste. Men jag vägrar erkänna att jag har ett finger med i spelet. Det är Projektledaren vi snackar om…! Jag gjorde min skyldighet som Arbetsbiträde och hjälpte honom en simpel utskrift. Vad han gör med den kan inte jag hållas skyldig för. Eller har fel?
Men jag och Företagskollegan snackade ihop oss och busade tillbaka. Det måste man göra. Skrev ut en söt bild över hans andra smeknamn. Och ja – vi bedriver dagisverksamhet här!
Jag som saknar ett eget rum eller inte har skiljeväggar råkar inte ut för bus. Än i alla fall…? Projektledaren lurade mig med frasen ”Vad är det för lapp på dig kontorsstol?”. Jag gick givetvis på det också – tjöt och skrek ”nej, nej!”. Det tyckte han var roligt, kan jag meddela. Det är väldigt tacksamt att lura mig. Och varför jag nu skriver ut det här kan jag inte förstå. Jag bjuder alldeles för mycket på mig själv… *glad suck* 

Jag har sagt det förr, jag säger det igen och jag kommer alltid att säga det; Eftermiddagsfikorna på Kontoret är något för sig. Fast dagens toppade alla tidigare! Vi skrattade så vi både tjöt och grät!! Tur att vi är så goda vänner och har en duktig självdistans allihopa. Det hade inte gått att stoja som vi gör med varandra annars. Mer av den varan!

Efter fikan dök jag ner med näsan i studsarna igen. Tänkte för mig själv att nu kör jag ett krafttag och blir av med det!

Bossen kom på besök. Gissa vad han hade med sig… Kvitton! Jippie! Det är livet när jag får läsa vad han pysslar med egentligen. Det blir mycket skratt och kommentarer mellan oss.

Det interna skrattet från avsluta den långa dagen!