Dagens tekniksamhälle
Då var det måndag igen och Arbetsbiträdet är tillbaka i sin kontorsstol. Midsommar har varit helknäpp med helt fantastisk. Den bästa någonsin, måste jag erkänna! Tack Frugan, Polaren Pär, Nykteristen, Företagskollegan och Föreninskollegan som även var Värdinnan. God mat och dryck i gott sällskap - så ska det vara!
Förra veckan påbörjade jag en uppgift som bestod av att leta upp adresser till gymnasieskolor och grundskolor med årskurs 7-9 inom Kommunen. Jag hittade en serviceguide på nätet där ALLA fanns med och all information jag behövde var bara till att "copy paste-a". Underbart! Då är det flyt.
De stod i bokstavsordning och sidan innehöll 20 stycken skolor. Jag tryckte frenetiskt på "nästa"-knappen för att räkna hur många det var. "20, plus 20 är 40, plus 20 är 60, plus 20 är.. Företagskollegan! Det är typ två miljoner skolor ju!".
Vi kom fram till att vi skulle maila till resterade jag inte hade skrivit upp. Trots att det var i bokstavsordning lyckades jag få med minst en skola i varje stadsdel. Det är också flyt!
Samma veva med gymnasieskolorna. Fast de var bara en miljon många. Vi mailar till de också.
Posthantering, svara på tråkig men livsviktig (?) mail, tjöta med mina Kollegor, eftermiddagsfika, svara i telefon, bråka med diverse skrivare, strimla dokument med mera. Alltså inget jag beskriver i detalj. Det självklara och "mellan raderna"-arbetet.
Bossen ringde och frågade mig om jag hade lust att dra till båten för att fotografera eventuell skada och utseende efter motorstölden för x antal veckor sedan. Klart jag har! Utomhus, på en båt, vid havet! Det tackar man inte nej till. Inte Arbetsbiträdet iallafall. "Och så kan du väl kliva i grannes båt för att få så bra bild som möjligt?" Jag skulle inte tro det, jag som inte ens äger båten ska absolut inte kliva i någon annas båt. Om jag så får hänga halvvägs ut från aktern så. Bossen avslutar samtalet med en omtanke. "Tappa nu inte telefonen i vattnet." Där brister jag ut i skratt och svarar honom "och jag ska hålla mig torr jag med!". Dagens tekniksamhälle. Bryr sig mer om prylarna än om människan.
Cirka en timma kvar på passet packade jag ihop mig och drog till hamnen. Underbart väder och nästan ingen i hamnen. Förutom två gubbar som står och hänger precis vid bryggan båten ligger förtöjd. När jag kommer fram till bryggan ser jag att strömmen i vattnet är stark och har dragit bort båten så långt tamparna räcker från bryggan. "Herre gud. Hur ska jag ta mig över?" Jag börjar med att slänga över tröjan och väskan. När de har landet på båten inser jag hur dumt det var. "Om jag inte kommer på båten, hur ska jag då få tillbaka tröjan och väskan?" Jag morskade upp mig när jag insåg att gubbarna stod och tittade på mig frågande. Jag halvprovade ett par sätt att ta mig ombord. Jag satte ena foten på avstampet och tillslut fick jag tag i handtagen och svingade mig över. Jag var ombord! Jag fick tagit bilderna jag skulle och jag kände efter noga om båten hade repats på något sätt. Det var lungt och jag kunde baxa mig framåt för att kliva av båten. Det var mycket enklare än att komma på. När jag gick av bryggan upptäckte jag att det fanns inga närliggande båtar som jag hade kunnat kliva på, de var ute på sjön. Det var lika bra det.
Det får avsluta dagen!
Förra veckan påbörjade jag en uppgift som bestod av att leta upp adresser till gymnasieskolor och grundskolor med årskurs 7-9 inom Kommunen. Jag hittade en serviceguide på nätet där ALLA fanns med och all information jag behövde var bara till att "copy paste-a". Underbart! Då är det flyt.
De stod i bokstavsordning och sidan innehöll 20 stycken skolor. Jag tryckte frenetiskt på "nästa"-knappen för att räkna hur många det var. "20, plus 20 är 40, plus 20 är 60, plus 20 är.. Företagskollegan! Det är typ två miljoner skolor ju!".
Vi kom fram till att vi skulle maila till resterade jag inte hade skrivit upp. Trots att det var i bokstavsordning lyckades jag få med minst en skola i varje stadsdel. Det är också flyt!
Samma veva med gymnasieskolorna. Fast de var bara en miljon många. Vi mailar till de också.
Posthantering, svara på tråkig men livsviktig (?) mail, tjöta med mina Kollegor, eftermiddagsfika, svara i telefon, bråka med diverse skrivare, strimla dokument med mera. Alltså inget jag beskriver i detalj. Det självklara och "mellan raderna"-arbetet.
Bossen ringde och frågade mig om jag hade lust att dra till båten för att fotografera eventuell skada och utseende efter motorstölden för x antal veckor sedan. Klart jag har! Utomhus, på en båt, vid havet! Det tackar man inte nej till. Inte Arbetsbiträdet iallafall. "Och så kan du väl kliva i grannes båt för att få så bra bild som möjligt?" Jag skulle inte tro det, jag som inte ens äger båten ska absolut inte kliva i någon annas båt. Om jag så får hänga halvvägs ut från aktern så. Bossen avslutar samtalet med en omtanke. "Tappa nu inte telefonen i vattnet." Där brister jag ut i skratt och svarar honom "och jag ska hålla mig torr jag med!". Dagens tekniksamhälle. Bryr sig mer om prylarna än om människan.
Cirka en timma kvar på passet packade jag ihop mig och drog till hamnen. Underbart väder och nästan ingen i hamnen. Förutom två gubbar som står och hänger precis vid bryggan båten ligger förtöjd. När jag kommer fram till bryggan ser jag att strömmen i vattnet är stark och har dragit bort båten så långt tamparna räcker från bryggan. "Herre gud. Hur ska jag ta mig över?" Jag börjar med att slänga över tröjan och väskan. När de har landet på båten inser jag hur dumt det var. "Om jag inte kommer på båten, hur ska jag då få tillbaka tröjan och väskan?" Jag morskade upp mig när jag insåg att gubbarna stod och tittade på mig frågande. Jag halvprovade ett par sätt att ta mig ombord. Jag satte ena foten på avstampet och tillslut fick jag tag i handtagen och svingade mig över. Jag var ombord! Jag fick tagit bilderna jag skulle och jag kände efter noga om båten hade repats på något sätt. Det var lungt och jag kunde baxa mig framåt för att kliva av båten. Det var mycket enklare än att komma på. När jag gick av bryggan upptäckte jag att det fanns inga närliggande båtar som jag hade kunnat kliva på, de var ute på sjön. Det var lika bra det.
Det får avsluta dagen!
Kommentarer
Trackback
